Kyrkorummets nuvarande användning och utformning
Tysslinge
kyrka är Tysslinge församlings huvudkyrka. Här firas i princip
mässa varje söndag. Undantaget är sommarmånaderna då söndagens
gudstjänst alterneras mellan församlingens kyrkor. Dopen sker
huvudsakligen inom ramen för söndagens mässa. I Tysslinge kyrka
äger cirka femton till tjugo begravningsgudstjänster rum årligen
samt cirka tio vigselgudstjänster. Mellan tre och fem särskilda
musikgudsjänster äger rum varje år. Den mest framträdande är
luciakonserten i december då cirka 300 personer är närvarande.
En vanlig söndag samlas cirka tjugo människor till gudstjänst,
men när det är dop och vid de stora helgerna kan det vara mellan
femtio och hundra deltagare. Vanliga söndagar serveras ett enkelt
kyrkkaffe i vapenhuset men på de stora helgerna är det kyrkkaffe
i församlingshemmet.
Mässan firas med
ett fristående träaltare versus populum. Detta altare flyttas åt
sidan vid begravningar och vigslar. Kommunionen delas alltid ut stående
i kommunionprocession vid kortrappan. Predikstolen nyttjas aldrig
utan predikan sker vid ambonen. Därifrån läses också söndagens
tre textläsningar. Präst, assisterande präst och (i regel) tre
ministranter sitter under ordets gudstjänst på sittplatser (sedilia)
på den norra sidan i koret. Där är också dopfunten placerad
liksom kredensbordet. På den södra sidan finns en bänk samt
stolar för kören och ett piano. På det gamla högaltaret är
ett sakramentsskåp placerat där det konsekrerade nattvardsbrödet
är placerat och framför detta skåp står en röd
”evighetslampa” med veckoljus, som alltid är tänt.
I koret är också
processionskors och ljus placerade i hållare som står nedanför
predikstolen.
Väntrummet i
anslutning till ingången från tornet används som utgångspunkt
för processioner. Det används också av dopföräldrar för
ombyte och av vigselpar inför gudstjänsten. I rummet finns viss
tillgång av leksaker och erbjuder en plats att dra sig undan till
med barn som stör i gudstjänsten.
I kyrkorummets
nordvästra del finns ljusbärare framför en Gudsmodersikon. Här
finns också ett bokbord. Kyrkan står öppen på vardagar under
kyrkvaktmästarnas arbetstid.
Problem och begränsningar
Det nuvarande
kyrkorummet innebär en rad begränsningar i församlingens
nuvarande sätt att gestalta och fira gudstjänst. Predikstol och
altaruppsats med altarring dominerar i koret men är samtidigt föremål
som kommit ur bruk. Att behöva flytta träaltaret är opraktiskt
och sliter onödigt på både altare och kormatta. Dessutom innebär
det att det som borde vara fixpunkten i koret i praktiken flyttas
runt. Många människor rör sig i koret och alla stolar och annan
inredning ger i nuvarande utformning ett rörigt intryck. Golvet
är ojämnt och särskilt gravhällen i gjutjärn är oländig att
gå på och är lätt att snubbla på. Många gudstjänstdeltagare
med nedsatt hörsel klagar på dålig kvalité på högtalare och
hörselslinga. Ljussättningen i kyrkan är bristfällig.
Ljuskronor och lampetter ger ett platt ljus och de få spotlights
som finns är inte försedda med dimmer vilket gör att de bara
erbjuder ett hårt och brutalt ljus. Utrymmet kring dopfunten är
trångt. Väntrummet i väster saknar dagsljus och ger en påtaglig
känsla av instängdhet.
Ett förnyat kyrkorum
Nutida gudstjänstfirande
kännetecknas framför allt av delaktighet. Många utöver prästen
har uppdrag och uppgifter. Det är ministranter, textläsare, förbönsledare,
kommunionutdelare, försångare, körångare, kyrkvärdar och många
andra. Kören har numera sin plats i koret och många av
psalmbokens psalmer ackompanjeras av pianospel. De som firar
gudstjänst rör sig i rummet. Mässan inleds ofta med procession.
Evangeliet bärs fram i evangelieprocession och läses mitt i
kyrkorymmet. Prästen leder ordets gudstjänst från sedilian i
koret och går till altaret först vid tillredelsen. Textläsaren
läser från ambonen. Ministranterna bär fram bröd, vin och
vatten till altaret från kredensbordet och församlingen tar emot
kommunionen stående efter att ha gått fram i procession till
koret. Allt detta ger att koret måste lämna utrymme för dessa rörelser
i rummet. Dessutom måste det kunna rymma en kör och musiker vid
särskilda musikgudstjänster och ha plats för en kista vid
begravningsgudstjänsten.
Altaret intar en
central plats i kyrkan. Det bör vara entydigt vad som är
huvudaltaret och som fixpunkt bör det ha en fast placering i
koret och ge möjlighet att fira mässan versus populum. Altaret bör
helst vara tillverkat av sten. Det finns många olika lösningar
som kan komma ifråga som samtidigt kan tillgodose
kulturminneslagens krav. En tänkbar möjlighet skulle kunna vara
att göra om det gamla högaltaret till en smalare fris med plats
för enbart sakramensskåpet och korta av altarrundeln så att ett
altare av sten kan placeras framför altarrundeln. Det kan också
placeras innanför altarrundeln, då också med en förkortning av
det gamla högaltaret.
Sedilian för präst
och ministranter kan utformas på ett sådant sätt att det mer
harmonierar med predikstol och altaruppsats och på så sätt smälter
in i sitt sammanhang i koret. Dopfunten kan placeras vid ingången
i väster i kyrkorummet där utrymme skapas på ett kyrktorg.
Kredensbordet bör vara mindre än det nuvarande.
Väntrummet i väster
bör utformas på ett sådant sätt att det kan ta in dagsljus.
Det bör planeras på ett sådant sätt att det också kan användas
till söndagsskola.
Belysningen i kyrkan bör utformas på ett sådant sätt att
ljuset kan varieras efter behov och skapa dramaturgiska effekter.
En fast
luftfuktare behöver installeras för att ge rummet en konstant
luftfuktighet till gagn för instrument och föremål.
En översyn av
orgeln bör i sammanhanget också innehålla en prövning av frågan
om tillägg av ytterligare stämmor.
Den främre delen av kyrkan bör ges möjlighet till en
flexibel möblering för gudstjänster med få deltagare.
Tysslinge
2007-09-28
Lars Ekblad
prost
|